En historisk tillbakablick på begreppet län

Allmänt

I och med 1634-års regeringsform fick Sverige en ny förvaltningsapparat. En viktig del i detta var den lokala administrationen som utgjordes av länen. Som en följd av den nya organisation av förvaltningen fick Sverige och Finland en ny länsindelning.

Det egentliga Sverige delades in i 12 län och den finska delen i 5 län. I respektive län tillsattes en 16316x237q landshövding som ledare för länet.
Det var 1634 som termen regeringsform användes första gången 1634 (under drottning Kristinas förmyndarregering). 

De fem finska länen var:

• Åbo och Björneborgs län (Turun ja Porin lääni)
• Nylands och Tavastehus län (Uudenmaan ja Hämeen lääni)
• Viborgs och Nyslotts län (Viipurin ja Savonlinnan lääni)
• Österbottens län (Pohjanmaan lääni)
• Kexkholms län (Käkisalmen lääni)

Länsindelningen har varit utsatt för en hel del förändringar under årens lopp. Efter regeringsformen 1634 utgjorde hela Norrland ett enda stort län, Norrlands län. 
Redan 1638 delades Norrlands län och landskapen Västerbotten, Lappland och Norrbotten samt norra Finland (ung. nuvarande Lapplands län i Finland) bildade Västerbottens län. Den södra delen av Norrlands län, dvs landskapen Ångermanland, Medelpad, Jämtland, Hälsingland, Härjedalen och Gästrikland,  får år 1654 namnet Västernorrlands län. 
År 1810 får Norrland en länsindelning som motsvarar dagen län. Se mer information om Norrlands län.

Nästa stora förändring kom med inrättandet av Skåne län 1997 (sammanslagning av Malmöhus län och Kristianstads län) och Västra Götalands län 1998 (sammanslagning av Göteborgs och Bohus län, Älvsborgs län och Skaraborgs län).

Begreppet län

Det finns referenser till "län" källor från 1200-talets slut. Med län avsågs då ett kungligt förvaltningsuppdrag över ett visst område. Först i slutet av 1300-talet kom begreppet att användas för själva området som förvaltades.

I och med att den personliga ledungsskyldigheten omvandlades till en fast skatt samt att skatten från ett visst område lades till en viss borg skapades de ekonomiska förutsättningarna. Kungen utsåg en fogde som hade till uppgift att förvalta både borgen och det område som skulle försörja den, slottslänet.

Från mitten av 1300-talet finns tre huvudtyper av förläningar:

• Kronoförvaltade områden,
  Innehavaren förvaltade länet direkt för kronans räkning. De kronoförvaltade områdena kom mot medeltidens slut att kallas fataburslän.  
• Län på tjänst,
  Som som ersättning för tjänster till kungen fick läntagaren rätt att utan redovisning behålla överskottet när förvaltningskostnaderna täckts.
• Pantlän, 
  Pantlän var län där läntagaren lånat ut pengar till kronan och som pant för lånet fick han behålla nettoinkomsten från länet

Länen blev aldrig ärftliga i Sverige. De innehades på begränsad tid, i regel aldrig längre än längivarens livstid.

De medeltida slottslänen fanns fortfarande kvar under 1500-talet som kungliga förvaltningsområden. De var dock vid denna tidpunkt direkt underställda kungen och förvaltades av lågfrälse eller ofrälse fogdar.

När Sveriges regionala administration omorganiserades i 1634-års regeringsform kom de gamla länen att utgöra grunden för den nya länsorganisationen.