Min historia
"Det var novemberkväll 1939 och jag vara bara 8 år gammal när jag och min familj oroligt lyssnade på radion och undrade när allt skulle brista. De sa på radion att hela staden skulle mörkläggas med mörka tyger, presenningar och att ljusen skulle släckas i alla hem. Mor, far och mina fem syskon hjälptes åt att täcka fönstren med mörka tyger och mattor. Jag förstod varför vi skulle göra som vi gjorde, men mina yngre syskon förstod nog inte vad som höll på att hända, men de kände av att någonting hemskt var på väg att ske. När vi var klara med att mörklägga allt så gott som vi kunde så talade mina föräldrar om att ryska stridsflygplan var på väg och att de skulle flyga över vår stad Karleby. Jag minns att vi satt i vardagsrummet som kändes som dödens egna rum, allt var mörkt och kallt och inget levande hördes utifrån, det enda som hördes var radion på låg volym och mina syskons snyftningar.
Far verkade mycket orolig över hans bröder som skulle ge sig ut i militären ifall det skulle bryta ut i krig. Min 939n1313j far hade ryggproblem och skulle aldrig behöva ge sig ut i kriget, han jobbade med att köra buss mellan två små städer. Jag åkte alltid med honom när jag skulle till min farfar som bodde en timme ifrån där vi bodde, och jag kommer ihåg att jag alltid fick med mig bröd hem och ibland någon gammal skjorta som min mamma skulle sy om till mig. Jag ägde ett par galoscher som jag använde under vintern, på sommaren gick jag och mina syskon barfota för då behövde man inga skor. Min mor jobbade som sömmerska så hon sydde alltid om min fars gamla kläder till mig, och när jag vuxit ur dem sydde hon om dom en gång till så att de skulle passa till min 2 år yngre bror och så vidare. När kläderna inte längre passade någon av oss så gjorde hon om dem till något annat, då fick till exempel en gammal tröja bli ett kuddfodral istället eller något liknande.
Senare samma kväll när vi satt hemma och lyssnade på radion för att få en uppdatering om vad som pågick i landet, så hörde vi plötsligt hur ett högt larm började tjuta. Mor blev panikslagen och far tog genast mina två yngsta syskon i sin famn och skrek att alla måste spring ut i skogen och gömma sig i snön. Jag minns väl när jag låg där i snön utan skor och hade inte hunnit klä på mig tillräckligt för att kunna hålla mig varm när det var 40 minus grader. Där låg jag och såg far ligga lite längre bort med mina 2 syskon, dom andra syntes inte till i mörkret. Plötsligt hördes ett högt brummande ljud, och när jag kollade upp mot himmeln och såg jag minst 10 ryska krigsflygplan i luften som åkte med hög hastighet och det var då i det ögonblicket som jag förstod att kriget nu var igång. Men som tur var flög planen förbi vår stad eftersom den var mörklagd och man inte kunde se staden uppifrån. Efter ett tag, när vi var säkra på att planen hade åkt förbi, kunde vi gå in igen. Vi lyssnade på radion och dom sa att ryssland hade bombat Helsingfors, Finlands huvudstad. Det var då (1939) som det finska vinterkriget utbrast och kriget höll på ända tills år 1945.
Skolorna stängdes och användes istället som sjukhus för ryska fångar som hade skadats i kriget. Vi fick sällan gå ut, men så fort det lugnade ner sig lite så fick jag följa med min mor som var gravid och handla, dom som var gravida fick alltid gå före i kön till fiskdisken. Alla familjer fick en mängd kuponger av staten som man skulle hämta ut varje månad och betala maten med. Men jag såg inte ett skymt av godis på 10 år. Många jordbruk blev nerlagda på grund av att alla män var ute i krig Vissa jordbruk hölls igång hela tiden, men då var det kvinnorna som fick sköta det mesta arbetet av jordbruket. Min far fick köra buss längre sträckor för att många militärer behövde skjuts ner mot större städer.
Kriget lugnade ner sig mellan 1942 och 1943 och då öppnades skolorna igen och alla ryssar flyttades någon annanstans. Jag och mina syskon gick i skolan och efter skolan kom vi hem och hjälpte mor med att laga mat och handla. Ibland syntes inte far till på många veckor eftersom han fick så många körningar dag och natt. Men 1944 förvärrades kriget igen, och många finska barn var tvungna att transporteras till olika länder i norden, men mest till Sverige. Många av de barnen blev till slut adopterade av sina nya svenska familjer, men som tur var höll vår familj ihop under vinterkriget. När far kunde vara hemma mer så åkte jag till min farfar för att hjälpa honom, eftersom han hade blivit dålig. Hemma hos farfar hade jag det bra. Jag fick ett par gamla skor av honom, de var mycket bättre en dom jag hade gått med innan i flera år. Det blev aldrig några bombningar i Nykarleby där min farfar bodde, eller i Karleby där jag och min familj bodde." Det var vad min farfar berättade till mig när jag intervjuade honom om vad han hade för minnen från hans uppväxt.
Den 13 mars 1945 upphörde det finska vinterkriget, och slutade med att Ryssland tog Finlands näst största stad Viborg. En åttondel av Finlands folk hade mist sina hem och försörjningar och Finland låg i stor skuld till Ryssland. Freden godkändes av riksdagen år 1945, men som protest mot freden avgick både försvarsministern och undervisningsministern avgick. Det finska folket meddelades att freden var olycklig, men att kriget hade avbrutits för att rädda Finland från ännu större olyckor. Efter att kriget tagit slut fanns det en massa jobb till folket eftersom Finland låg i en stor skuld eftersom man hade gått med på fred med Ryssland. Farfar som själv hamnade i armén 1950 sa att armén efter kriget blev mycket tuffare och maten hade försämrats. Men hårdare order begärdes för man visste inte säkert ifall Ryssland skulle återkomma.
Min mamma föddes i Finland 1962, men när mamma var 1 år gammal flyttade hon och hennes föräldrar till Sverige på grund av att Sverige behövde mycket arbetskraft. Under den tiden kom det många från Jugoslaven och Finland till Sverige för att jobba, och bägge av mammas föräldrar fick jobb i en fabrik i Sverige. Något stort som hände under mammas uppväxt och som hon kommer ihåg väl var när deras allra första färg-tv kom till dom. Färg-tv kom till USA 1953 och till Finland 14 år senare (1967). Alla vänner och grannar satt och kollade på tv tillsammans. Det var inte många sändningar per dag och det fanns bara en kanal. På den tiden hade dom hade LP-spelare, dammsugare, tvättmaskin, ugn, hårtork, kamera och klocka, men klockan skulle dock dras varje kväll så att den fungerade nästa dag. Min mamma tycker inte att hon har påverkats av någon av de stora händelserna som ägde rum under 1900-talet, deras familj hade inte ont om pengar eftersom båda föräldrarna jobbade i stora fabriker. När föräldrarna jobbade gick mamma i skolan. Mammas familj bodde kvar i Sverige i sju år och under den tiden fick mamma 4 syskon. Sen flyttade dom tillbacka till Finland för att komma tillbaka till sitt hemland och sina släktingar, men framförallt för båda hade fått jobb och bostad i Finland igen.
När mamma var 20 år (1982) fick hon sin första dotter. Fyra år efter det sköts Sveriges statsminister Olof Palme i Stockholm och det blev stor hysteri och det debatterades mycket i finska tidningar och tv. Och 1988 föddes jag och ett år efter det i november föll berlinmuren i Tyskland, och detta var en av de största händelserna i Europa sedan andra världskriget och det finska vinterkriget. Berlinmurens var symboliserade förtrycket i det kommunistiska Östeuropa, och när berlinmuren föll var detta en symbol för sovjetsystemets fall. Trots att muren rivits så delar tyskarna in sig i olika grupper än idag, nämligen mellan de som har växt upp under kapitalismen och dom som är växt upp under kommunismen, och det är en osynlig mur som kommer ta långt tid att riva.
Sammanfattningsvis kan man säga att farfar var med om det finska vinterkriget och har starka minnen från det, och han kan ibland drömma mardrömmar om den kvällen då han hörde stridsflygplanen som flyga över den mörklagda staden Karleby. Han är mycket besviken över att Ryssland inte har tagit väl hand om staden Viborg som dom tog till sig själva efter kriget. Efter kriget fanns det gott om jobb i Finland så farfar började jobba i tidig ålder och träffade sin fru (min farmor) och gifte sig. Han hamnade i armén men kom ganska fort därifrån.1962 föddes min mor, och ett år efter födseln flyttade hennes familj till Sverige på grund av arbetskraft behövdes i Sverige. Dom bodde kvar i sju år och under den tiden fick dom hem färg-tv och de blev allt fler i familjen. Senare flyttade dom tillbaka till Finland eftersom dom hade för stor hemlängtan. När mamma var 20 år fick hon sin första dotter, fyra år senare sköts Olof Palme till döds i Stockholm. Jag föddes 6 år efter min syster och när jag var ett år revs berlinmuren i tyskland, men en idag finns det en osynlig mur som går mellan tyskar, och den muren kommer ta tid att riva.
Otryckta källor:
Farfar och mamma
Tryckta källor
Epos Historia, Robert Sandberg, Per-Arne Karlsson, Karl Molin, Ann-Sofie Ohlander. Almqvist
och Wiksell förlag. 1999.
Perspektiv på historien A, Hans Nyström, Örjan Nyström, Gleerups förlag, 2004.
So Direkt ämnesboken, Bengt Alhgren, Bernt Talleund. Bonnier utbildning förlag Ab 1999
https://www.algonet.se/%7Ebog/vinterkriget/105.htm 4/2 -07 kl. 20.25
|
