Organisationsdesign står för utformningen av hur arbete fördelas, samordnas och anpassas. Till hjälp i organisationsutformningen finns diverse designparametrar såsom utformning av arbetsuppgifter, utformning av övergripande struktur, utformning av planerings- och styrsystem samt utformning av beslutssystem. Enligt Mintzberg består en organisation av fem delar som kan beskrivas som den strategiska ledningen, mellancheferna, den operativa kärnan, teknostrukturen och stöd/service enheterna. Hur dessa fem delar fördelas inbördes i organisationen beror på företagets verksamhetsstruktur det vill säga hur de har löst arbetsfördelningen, arbetssamordningen och arbetsanpassningen.
En organiserad verksamhet baserad på mänsklig interaktion har grundbehoven av en arbetsstyrka för att utföra arbetsuppgifterna och koordination av arbetsuppgifterna för att uppnå verksamhetens mål. Arbetsfördelningen, även kallad specialiseringen i ett företag beskrivs i form av en hög/låg, vertikal eller horisontell specialisering som visar hur företagets arbete utförs. För att utforma lämplig organisationssamordning kan man studera olika koordinationsmekanismer och samordningsfunktioner. Koordinations-mekanismer såsom ömsesidigt samarbete, direkt styrning, standardiserad arbetsprocess, standardiserad output och standardisering av kunskaper och färdigheter som är olika sätt att beskriva hur en organisation hålls samman. Samordningsfunktioner såsom särskilda samordnare, arbetsgrupper, integrerande chefer och matrisstruktur är olika sätt att beskriva uppbyggnaden av samordningen. Vid utformningen av organisationens anpassning bör man ta ställning till hur verksamheten kan grupperas. Det finns ett antal tänkbara alternativ till gruppering, som enligt Mintzberg kan ske efter kunskap och skicklighet, efter arbetsprocess och funktion, efter tid, efter produkter, efter hand eller efter geografisk indelning. Enligt Mintzberg finns även olika situationsfaktorer som starkt präglar organisationsdesignen. Ålder och storlek, det tekniska systemet, omgivning/ miljö och makt är de situationsfaktorer han redovisar för. Hur påverkar då dessa olika situationsfaktorer utformningen av en organisation, och hur kan man med utgångspunkt av Mintzbergs beskrivningar av situationsfaktorerna förvänta sig att en organisations struktur påverkas.
I detta PM ska vi redogöra för hur Mintzberg beskriver de olika situationsfaktorerna ålder, storlek, tekniskt system, miljö och makt. Vi ska även diskutera hur de olika situations faktorer, utifrån Mintzbergs beskrivningar, kan förväntas påverka en organisations struktur.
Diskussionen och resonemanget kring ovanstående syfte är baserat på informationen ur boken "Structure in flives" av Henry Mintzberg. Utgångspunkten som valts för att beskriva olika situationsfaktorers inflytande på en organisationsstruktur är Mintzbergs beskrivningar och hypoteser av ålderns och storlekens, det tekniska systemets, miljöns och omgivningens samt maktens påverkan. Vidare har sökningar ur databaser utförts för att hämta information som kan exemplifiera ovanstående faktorer.
*En stabil och komplex miljö leder till decentralisering, det kan exemplifieras med ett sjukhus som har en massa uppgifter som kräver specialisering inom vissa områden. Komplexiteten består i att de olika avdelningarna är beroende av varandra.
*Dynamisk och komplex miljö kan man finna inom byggsektorn eftersom efterfrågan styr arbetsuppgifterna där och alla arbetsuppgifter är beroende av varandra.
*En stabil och enkel miljö kan vara en liten organisation som koncentrerar sig på en specialistkunskap.
*Dynamisk och enkel miljö kan beskrivas som en mindre specialistfirma inom byggsektorn som alltså är beroende av samma faktorer som byggbranschen.
Mintzberg visar alltså att det är en kombination
av olika miljöfaktorer som spelar in, man kan inte säga att en organisation
bara möter en av dessa miljöer, ofta är det en blandning av flera. Som ett
exempel kan sägas att de ekonomiska förhållandena kan vara dynamiska medan de
politiska är stabila. Exempel
Maktförhållandena inom en organisation utgår enligt Mintzberg från tre hypoteser. I den första hypotesen beskriver Mintzberg att det finns två sätt att kontrollera en organisation. Det första och ett av de mest effektiva sätten att föra en extern ledning är att VD:n , i egenskap av företagets mäktigaste person, hålls ansvarig för hur företaget ska agera i olika situationer. Det andra sättet är att tvinga organisationen till klart definierade regler. Den förra centraliserar strukturen medan den senare formaliserar den. När externa makthavare får kontroll över organisationen förlorar den sitt självstyre. Det leder till att organisationens struktur får en större betydelse, den blir mer centraliserad och formaliserad. Den andra hypotesen består i att medlemmar inom organisationen vill ha mer makt. Det kan gälla allt från att kontrollera andra medarbetare till att ha kontrollen över beslut i anslutning till deras eget arbete.
dddddddddddddddddddddddddddd
personifiering
kultur
nationella skilnader
|