Socialisation - barns och ungas villkor i samhället.
Arbetarklass:
Barnfostran gick ut på att lära barnen fungera i världen. Barnen skulle lyssna på vad sina föräldrar sade. De skulle också vara lydiga 414y2414e .
Detta skulle lära dem kamratlighet, vänlighet, solidaritet, artighet och ärlighet.
Kvinnorna väntade på drömprinsen, att sedan bli mamma och ha ett gott familjeliv. Men för de flesta förblev det bara drömmar.
Många av arbetarkvinnorna fick barn tidigt vid 20-års ålder.
De hade stora drömmar om jobb som sångerska, flygvärdinna eller kontorist med tjusiga kläder. Eventuellt hemmafru i ett stort hus, fin bil och fina saker.
Men så blev det inte, många hamnade istället i tunga okvalificerade yrken som storkök, sjukhus eller inom industrin.
Övre medelklass:
Här hade man ett helt annat synsätt på barn och världen. Alla människor sågs som olika.
Det gällde att klättra så långt upp på livsstegen som möjligt, den med vassaste armbågarna vann. Föräldrarna ville ge sina barn det bästa av allt, rätta skolor, kontakter, kamrater och fritid. Barnen skulle lära sig att klara sig själva och jobba hårt, för hårt. Barnen skulle göra som deras föräldrar ville att de skulle göra. Om det skulle gå snett i livet för barnet så är det dennes egna fel.
Överklassen ansåg sig vara bättre än de andra klasserna, de såg sig vara kommersialismens motor och att det var de som styrde upp utvecklingen.
De var inte rädda för något.
Läge medelklass:
Den här klassen skiljer sig från de andra klasserna, här är barnen ingenting från början och inget skedde av sig själv och deras väg till att bli människa var helt beroende av föräldrarna.
Man först och främst lära barnen kärlek, det var så barnet skulle lära sig tro på sig själv. Ett barn som blir älskat, lär sig älska tillbaka. Onda föräldrar får hatiska barn. Alltså är det föräldrarnas fel om det går snett för barnet.
Här hade man en helt annorlunda syn på livet än överklassen, man skapade sig en annan värld vid sidan om, en rik, varm och glad värld där deras egna normer gällde.
Ungdomstiden var en tid av sökande, vad de ville arbeta med.
Det yrken de kunde tänka sig i barndomen var inte lika attraktiva längre.
Man gick inte i skolan för att gå i skolan utan väntade tills de verkligen visste vad de ville arbeta med. Många levde kollektivt boende tills de hittade en partner och bildade då familj.
Om jag tänker på hur jag själv blev uppfostrad så har jag faktiskt ingen uppfattning om det, jag är definitivt inte överklass men jag är inte någon av de andra heller, världen har väl förändrats lite. Den är inte lika tydlig. Det känns som att det finns överklass sen finns det resten.
Den största förklaringen är att barn lär sig av sina föräldrar eller sina vuxna förebilder.
Jag tror att den övre klassen är den som återskapas mest, det beror nog på alla kontakter och pengar. Man får så många möjligheter.
Man lär barnen sina värderingar, smak och stil, umgänge, förhållningssätt osv.
De blir så vana vid det de ser och upplever och är nog svårt att bryta.
Boendesegregation anses vara ett av de allvarligaste problemen i dagens samhälle, och något måste göras.
Ungdomarna som bor i resurssvaga grannskap har svårare att ta sig ur försörjnigssvårigheter, eftersom de inte har lika många möjligheter som ungdomar i större grannskap. De har svårt att efter en arbetslöshet komma tillbaka till självförsörjning. Många riskerar att bli brottslingar på någe vis.
Det är brist på positiva lokala föredömen, ingen social stabilitet, det är även hög arbetslöshet.
Enligt tabellerna i social rapporten är det ganska stor skillnad på ungdomarna i resursstarkt grannskap och ungdomar i resurssvaga grannskap i frågorna om deras ekonomi och arbetslöshet.
Nu är det ofta så att stora grupper av nyanlända invandrare placeras på samma platser, vilket resulterar i ett instabilt grannskap. Det är inte bra för då får de ingen möjlighet till att lyckas bra i samhället. Ungdomarna blir nästan bundna till sitt grannskap, mer än vuxna blir, så fastnar de där.
4. "På rätt sida älven"
Detta var en mycket intressant film/dokumentär, vi i salen skrattade mycket åt vad de "rika" ungdomarna sade, visst är det kul att dem har möjligheter andra inte har men man blir irriterad ändå. De tar verkligen efter sina föräldrar när det gäller t.ex., kläder, värderingar, språk osv.
De strävar mot att bli som sina föräldrar, ha ett topp jobb och tjäna mycket pengar och fortsätta det liv deras föräldrar givit dem. Jag vet inte men det kanske är skamligt i den "världen" att bli t.ex. förskollärare, flygvärdinna eller lokalvårdare och då får barnen stor press på sig och kanske mår dåligt.
Jag tror inte att de "fattigare" barnen har lika stor press på sig.
De "fattigare" ungdomarna har stora drömmar om att t.ex. resa, utbilda sig till sitt drömjobb, skaffa familj senare i livet osv. men för många förblir det bara drömmar, som jag skrev på första frågan, de blir ofta unga singel mammor, och jobbar med dåligt betalda arbeten.
En stor skillnad mellan de 2 grupperna var kläderna, de "rika" pojkarna hade kostymkläder som sina föräldrar, flickorna hade väl också finare, dyra kläder, de "fattiga" hade billigare kläder.
Nu har jag säkert fel men det känns som att de "fattiga" ungdomarna tillåts mer att vara barn än de "rika", det känns som att det är lite stelt i de "rikas" hem. Alla har vi fördomar om andra människor, det går nog inte att komma ifrån.
B)
Barnkonventionen innehåller många viktiga artiklar, fast vissa är ju viktigare än andra även om alla är viktiga.
Några viktiga artiklar som är relevanta för skolans arbete är:
Artikel 2: Alla barn har samma rättigheter och lika värde. Ingen får diskrimineras
Artikel 12-15: Barnet har rätt att uttrycka sin mening i alla frågor som berör det. Barnets rätt till tankefrihet, samvetsfrihet och religionsfrihet ska respekteras.
Artikel 19: Barnet har rätt att skyddas mot fysiskt eller psykiskt våld och mot vanvård eller utnyttjande av föräldrar eller andra vårdnadshavare.
Artikel 23: Varje barn med fysiskt eller psykiskt handikapp har rätt till ett fullvärdigt och anständigt liv som möjliggör dess aktiva deltagande i samhället.
Artikel 31: Barnet har rätt till lek, vila och fritid. Alltså barn ska få vara barn.
Artikel 34: Barnet har rätt att skyddas mot alla former av sexuella övergrepp.
Jag har inte så mycket minne av min tidigare skolgång så det är svårt att reflektera. Jag hoppas ju att dessa frågor var viktiga på min skoltid.
|
